Idag mina vänner.. är jag glad. Tänkte berätta en sak som jag skäms lite över, men vafan. Jag slutade äta p-piller för ca 3 månader sen, då jag dels tappade bort mina kartor samt att dom var inte riktigt bra för mig. Detta resulterade till att jag gick upp i vikt. Närmare 8 kilo, vilket är extremt, Jag var även riktigt slarvig med maten, då jag gick igenom en svår tid. Min hjärna gillar att lösa saker på sitt egna sätt. Ibland känner den för att frossa i sig mat och godsaker tills jag spyr, och ibland känner den för att inte äta alls. Inte ens en matbit. De senaste månaderna har det första alternativet varit aktuellt, vilket var en stor anledning till att jag bestämde mig för att ta tag i träningen. I alla fall, dagen innan skolavslutningen vägde jag 51 och var faktiskt ganska nöjd över mina former. Jag var inte smal, men jag hade kurvor vilket jag tycker är snyggt på tjejer till många fall. Efter min rent ut sagt skitsommar och en jävla massa julbord vägde jag 58.8 innan nyår. Då fick jag panik. Jag märkte själv på min kropp hur stor den hade blivit och hur min kondition var så dålig att jag inte ens orkade springa till bussen, vilket jag gjorde dagligen med glädje förrut. 

 

Men jag har kämpat hårt. Jag slutade äta onyttigt (godis och skräpmat. Överskott intag av kolhydrater osv var fortfarande något jag gjorde) strax innan jul. Jag slutade inte direkt, men jag började med att skära ner på det rejält. Istället för att äta onyttigt varje dag, åt jag det en gång i veckan och sedan mindre och mindre. Nu har jag kommit till det punkten då jag inte känner mig sugen längre. Inte alls. Inte ens på popcorn vilket är det absolut bästa jag vet och det är hur skönt som helst! Jag behöver inte det längre. Innan var det ett beroende. Som en rökare till sina ciggaretter, eller en alkolist till sin sprit. Fick jag inte mitt godis, så fick jag panik. Jag blev arg och sur.. jag var tvungen. Jag kan inte förklara för er hur glad jag är för att kommit ut ur den fällan.

 

Nu efter nyår började jag äta nyttigt på riktigt. Jag har bytt ut vitt bröd mot mörkt, mer kött istället för mer pasta. Vatten istället för mjölk. En sak jag absolut inte gör är att svälta. Jag äter hela tiden ska ni veta! Till exempel nu när jag skriver detta så äter jag en fet thai-box. (Tycker i vanliga fall inte om thai, men vafan haha!) Det är en färdigrätt som egentligen inte är det bästa valet. Men jag tänker inte plåga mig själv, för då kommer jag aldrig klara av att nå mitt mål. Dessutom så måste jag börja äta mer, för hur mycket jag än äter/dricker vatten (tro mig, jag dricker vatten HELA tiden) så känner jag mig svimfärdig varje gång jag reser mig upp. 

 

Inte nog med det. Jag valde även bort att lata mig. Jag började göra vardagen mer aktiv. Till exempel som att ta trapporna istället för hissen. Det har jag gjort varje dag i 3 månader, hur trött jag än varit! Samt gå så mycket jag kan istället för att ta bussen. När jag väl måste ta bussen kan det hända att jag går hemmifrån ca 10 minuter tidigare så att jag hinner gå till en busshållplats längre bort. Samma sak när jag ska av bussen. Då hoppar jag av en tidigare för att kunna gå längre. Småsaker som verkligen gör skillnad!

 

Nu till poängen med detta inlägget. Jag vägde mig idag på aktiverums våg och till min stora förvåning stod det 56.3 på vågen, vilket innebär att jag har gått ner 2,5 kilo under tiden jag har skött min kost. Jag är så jävla stolt över mig själv just nu. Jag trodde aldrig att jag skulle märka skillnad så snabbt. Jag är hur glad som helst! 

 

Kan jag göra detta, så kan ni det också! Bara ni har viljan och den mentala styrkan till det. En grym dansare lärde mig att när man kämpar och det känns som att man inte kan göra något mer. När det känns som att benen kommer vika sig vilken sekund som helst. Då har man ALLTID 60% kvar att ge. Utmana dig själv. Gör du tex armhävningar, så gör en till när du känner att du inte klarar mer. Ge inte upp! För hur ska du kunna nå resultat om du inte kämpar för det? Det bästa är att efteråt så känner man sig så jävla duktig! That's an awesome feeling.

 

Ni klarar det mina damer och herrar, det vet jag! Och behöver ni pepp, så är det bara till att skriva. Kommentera, facebook (felicia lapadatovic), kik (feliciaftww), mail (felicia.lm12@dansomusikal.se). Var som helst, bara skriv. Jag ställer upp. Vare sig det gäller pepp eller om du bara behöver någon att prata med. Jag ställer alltid upp. Vad det än gäller, vem du än är!