Herregud... Det har snart gått 18 månader sen vi sa hejdå till varandra för sista gången. 1 år och 6 månader. Exakt. Ändå tänker jag på dig varje dag, och ändå skriver vi fortfarande till varandra. Allting känns så konstigt. Det snurrar i hjärnan, kroppen känns svag och min mage har vänds ut och in. Detta är galet. Jag minns hur vi sa att vi var gjorda för varandra, och jag har inte ändrat mina åsikter om den saken. Inte ens efter det du gjorde... Efter det som jag fortfarande kan må dåligt över än idag. Vilket jag gör. Fan.