Nu börjar det dra ihop sig och premiären är redan imorgon. Nervöst? Njaa.. lite grann. Jag har ju uppträtt på den scenen innan och att stå inför många människor och dansa är ingen större konst för mig. Men det finns en sak jag faktiskt oroar mig för. Och det är att tappa kontakten med alla fina människor man lärt känna. Alltså... det är inte bara en eller två utan verkligen de flesta. Alla är så trevliga och man har haft en stor gemenskap faktiskt. Även fast det inte var fören framåt slutet som man började snacka med en del. Som en kille jag har blivit jättebra vän med. Jag visste knappt vem han var för två veckor sen. Nu har vi jättekul tillsammans! Man har delat glädje och skratt med så många att det kommer göra ont att skiljas åt på måndag, då vi har vår absolut sista träff tillsammans. Det är ju klart att man säger: ''Jojo, men vi håller kontakten!'' Men det är ju väldigt sällan det faktiskt blir sådär. JAG KOMMER TILL OCH MED ATT SAKNA SPARRIS VAFAN!

aww..

Jag älskar Wag The City och jag har varit positiv till det ända sen start. Det är också sjukt gulligt att se de personer som var helt emot det till en början, är väldigt engagerade och verka tycka det är kul. Visst, lite negativiteter kom det förra veckan men nu är det perfekt. Man längtar tills man ska dit igen. Eller i alla fall jag! Om det är något jag verkligen älskar så är det gemenskap. Och jag tycker verkligen att jag lyckas skaffa gemenskap med de i wag the city.

Vi kommer att göra en GRYM show och vi kommer att rocka ut alla där. Folk kommer att gå därifrån med ett överdrivet leende på läpparna (Vi-rättar-guds-fel-leende! Hihi) och säga WOW högt och tydligt. We will blowa deras minds och vi ska kötta. Men framförallt buskapet. De ska faktiskt tänka om och säga. ''Jaadu.. vi alla bär masker!'' Vi är bäst. Verkligen!