Fan vad jag är dålig. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra... att man ska vara nöjd över sig själv och bara fokusera på sin egen utveckling. Men jag känner mig så dålig så det är sjukt. Det är inte det att jag känner ''åh, nej. Hon är mycket bättre än mig, nu ska jag ta livet av mig!'' Det är mer att jag inser hur bra man faktiskt kan vara och det vill jag också. Att dansa har varit min passion, styrka, mitt liv och mitt allt i flertal år nu. Det har varit det ända som jag har kunnat tycka om med mig själv. Men nu, är det helt still. Jag är där jag har varit i flera månader, kanske till och med något år. Jag vill kunna mycket mer. Jag vill bli så mycket bättre! Kunna freestyla med mina kompisar i skolan utan att stå bredvid och känna sig som värsta fånet. Jag vill vara bra... jag är inte ens där ännu.

 

Men det är inte bara där jag känner mig dålig. Jag klarar inte av att kolla mig i spegeln längre. Jag blir äcklad av synen. Att inte ha några kläder på mig är det värsta jag vet. Att se min kropp. Jag mår illa. För ett tagsen accepterade jag hur jag såg ut. Jag tänkte.. visst. Jag har inte den där drömkroppen som alla tjejer vill ha och alla killar älskar. Men vafan... jag är den jag är och jag älskar det! Men så är det inte längre. Jag vill kunna gå i magtröja, genomskinliga tröjor, bikini, tighta linnen och byxor utan att skämmas. Jag vill känna mig vacker. Jag vill tycka om mig själv istället för att bara acceptera det.

 

Jag har stora planer inför årsskiftet. Jag vill börja på en dansskola ( i malmö och dansa ca 29 timmar där i veckan efter skolan. Ska ju självklart gå kvar på ldmg. Det borde ju ge mig maximal kalloriförbränning samt en extrem utveckling inom dansen. (Eller ja... egentligen är min största dröm inför nästa termin att börja på en annan dansskola i malmö. Men jag är verkligen inte på den nivån ännu. Vill så gärna men jag kommer känna mig som värsta fånet vilket kommer dra ner mitt självförtroende ännu mer!) Så det borde inte vara några problem... right? Feeeeeel. Fel, fel, fel och fel igen. Först och främst... för att dansa så mycket kostar det 3.800 kronor. Inklusive poledance och zumba fitness. Samt 240 kr i veckan för tågresor om det är så att jag inte hinner hitta boende i malmö tills dess. Och nu är det så att jag inte har föräldrar som är villiga att betala detta, vilket innebär att jag måste betala själv. Eftersom att jag inte bor hemma och får betala det mesta själv, så är det väldigt tomt i plånboken. Jag hittar inget jobb... ingenstans. Så det skitet går åt helvete. Dessutom. Hur ska jag hinna med jobb om jag dansar så mycket? 

 

Jag har dessa alternativen (i rätt ''önskeordning''):
1. Hitta ett jobb och jobba sönder. Skaffa gymkort, få drömkroppen samt en eller två kurser på den ''svåra'' dansskolan. Även ha pengar över till att köpa kläder och ta hand om mig själv, vilket jag bokstavligt talat inte gjort på ett halvår. 
Förutsättningar: Att jag hittar ett jobb, vilket är praktiskt taget omöjligt. Trots kontakter.

2. Försöka fixa snabba cash och faktiskt gå på den inte lika svåra (men ändå fett bra!!!). Gå back i pengar.
Förutsättningar: Göra allt jag kan för att samla ihop ca 4500 kronor på inte ens en månad. (Och nej, prostitution är inte en lösning...)

 

Ja, så går det när man inte har föräldrar som hjälper till... Nu ska jag ta mig en rejäl tänkare. Vad fan ska jag göra?