Sov en halvtimme igår natt, så har varit äckligt trött hela dagen. Sista dagen i skolan imorgon dock innan jullovet. Det känns helt sjukt. Det har gått en hel termin! Nästan ett halvår... Det mina vänner kallar jag sjukt. Känns som det var igår jag missade tåget till första dagen i skolan. Dock behöver jag verkligen, verkligen, verkligen vila ut. Känner att detta kommer bli ett lov som kommer se ut såhär: Sover en timme, vaken en timme, sover en timme, vaken en timme! osv. Ni som hört låten förstår (Ni som inte hört den tror säker jag är galen... dadadada).

 

Nej men tänkte mest dela med mig om mina känslor för ikväll. Förurom att mina ögon sprängs av trötthet (har nog aldrig varit såhär matt i hela mitt liv), så sprängs mitt hjärta av sorg. Poetiskt. Nej, men jag känner mig så ensam. Jag har ingen... Jo jag har massor av vänner, missförstå mig inte. Men jag är aldrig någons numer one choise. Alltid the last call. Lite jobbigt från tid till tid. Men det löser sig tillslut. Det gör det alltid.

 

För jävlig bild... men lev med det! Ciao!