Kär... Det är nog vad man kan kalla det. Jag vill det egentligen inte, men det har blivit så. Man kan inte styra sina känslor, det sa han ju själv. Men skillnaden mellan han och mig är att mina känslor vill och hans inte. Men det är så synd, för allt var perfekt. Musiken, eminem, kyssarna. Ja.. Det var en dröm för mig. Jag önskar bara att det kunde fortsätta så. Det var det jag önskade samtidigt som jag blåste iväg ögonfransen som fastnat på hans kind.. Han frågade mig vad jag önskade, men jag svarade "berättar jag det så slår det inte in". Cirka tre timmar senare hände tvärt om än vad jag hade önskat. Trots detta känner jag fortfarande lika starkt.. Om inte mer. Man brukar säga att ingen är perfekt.. men han är perfekt för mig.

Over and out