Det krampar i mitt hjärta... Asså verkligen krampar. Det gör så ont, så att det ända jag vill är att bara lägga mig ner och gråta. Dels för att jag har fått stå ut med denna smärtan i snart 2 timmar, men mest för att jag mår så psykiskt dåligt. Jag känner mig fortfarande dålig. Men mer dålig, för andra. Som att jag inte är "bra nog" för att vara deras vän. Att eftersom att jag inte spenderar mina kvällar på att skämma ut mig på fester, så är jag inte lika cool. Och vem vill va med mig om man kan vara med mycket coolare människor?

Nej fyfan... Jag vill vara med människor som tycker om mig för den jag är. Inte människor som snackar skit om mig sekunden jag vänder ryggen till. Och om det innebär att jag får vara ensam ett bra tag till, så är det värt det. För jag vägrar stå ut med falska människor för att verka cool.

Sen jag börja skriva detta inlägget så har smärtorna ökat kraftigt. Jag kan knappt andas. Tänk om jag är döende... Haha. En liten del av mig hoppas konstigt nog det...