Sötnos. Ett ganska underligt ord faktiskt! Jag har väl egentligen inte haft några speciella åsikter om det ordet innan, men när han sa det till mig så blev det en massa fjärilar i magen. Inte för att han är någon speciell. Han är bara min kompis och inget annat, på grund av en rad av orsaker men ändå så fick det mig att bli kär för stunden. Mycket möjligt för att jag är så ensam man kan bli, speciellt när mor är bortrest hela tiden. Klagar dock inte. Har hela radhuset för mig själv + att jag slipper henne. (Jag vet, det låter så elakt. Men vi två funkar bara inte ihop. Precis som resten av min familj, haha.)

Läste nyss lite bloggar och då slog det mig. För ja jävlar vad folk kan byta sida mot en på en sekund. Människor som du gjorde allt med, gör det ni brukar göra tillsammans med människan som du tycker minst om. Ja, det är galet. Men tanken på att man kan göra en ensam liten själ smått sårad är väl inte det första man tänker på när man ska ha roligt, ellerhur? Så då är det bara till att bita ihop och tänka "jag förtjänar bättre än så". Även om det inte känns så.