Sanning
Dags att inse sanningen...
Jag är jobbig. Äcklig. Ful och patetisk. Jag borde inte leva. Jag är tjock. Jag är dålig på det mesta. Eller ja, på allt egentligen. Vad gör jag på en skola som denna när alla andra är en miljard bättre och jag kan inte ens röra mig? Jag är inte värd något. Värdelös. Jag har inga vänner. Ingen bjuder mig på fest. Jag är allas sista val, ingen tänker på mig i första hand. Jag är blek. Finnig. Kort. Jag är så jävla kort och jag hatar det. Jag blir dissad gång på gång. Ingen vill ha mig. Jag är riktigt motbjudande. Hela jag är fel. Jag är dum i huvudet. Jag är trög. Jag är dålig i skolan och jag är osmart. Jag är ensam och jag är ett emo. Allt är fel på mig. Hur jag dansar, sjunger, pratar, äter, tränar, går, beter mig. Ja... Allt.
Jag borde fan inte leva. VEM FAN SKULLE BRY SIG ÄNDÅ!?!?
Jag vet precis hur du känner dig, jag följer din blogg för att jag tycker att det du säger är intressant, jag kan relatera till det liksom. Jag är inne i en j ä v l i g t mörk period jag med och vill bara säga att man får klara det, man ska klara det, man klarar det. Hoppas jag. Jag vet egentligen inte, men det ska vara så tycker jag. Hoppas detta gav någonting det känns som om jag bara rabblar ord. Jag tycker iaf du är jävligt cool Felicia, detta kanske kommer asrandom, men endå. Kram Maja (Nederman Thore)
Sanningen är ibland att vi alla känner igen oss oavsett vem eller vad. Du är en stark människa och har fan all rätt i världen till att leva särskilt nu för det är din tid !
det är du inte alls det <3
jag skulle bry mig Felicia, och det du skriver är inte sant. Du är fantastisk <3
