Ladies and gentlemens
Det är sjukt hur sammhället har blivit. Hur folk värderar status framför vänskap. Hur folk kan backstabba vänner som ställt upp för dom i vått och tort, bara för att bli mer ''kända''. Dagens samhälle, mina kära bloggläsare. Det är inte som förrut. (1904 farmorn kom fram igen... hon börjar trivas i bloggmiljön känner jag. Bäst att ge henne ett namn. Jag gör det nästa gång, jag lovar!)
Det är nog tack vare dansen som jag klarar av detta skitet vi lever i. Denna lilla stad där falskhet är som en självklarhet. Med dansen kan jag bara försvinna till min egen värld, där jag kan vara precis vem jag vill. Skapa precis det jag vill. Att göra mina egna koerografier är det bästa jag vet. För om jag vill vara feminin 60-tals brud så får jag vara det. Vill jag vara en maskulin agressiv gangster vill jag vara det. Det är min hjärta som talar genom min dans. Och min musik för den delen.
Jag kan inte mer än längta tills jag slipper denna stad. Detta land. Jag har bestämt mig. Jag kommer satsa sönder i sverige, och när jag inte kan utvecklas mer så är det bye bye sweden and hellooo the american dream. Fyfan vad jag längtar!
Förresten, kära bloggläsare. Jag vet att det är mycket känslor, depp och långa texter i min blogg. Men utan denna så hade jag nog sprängts utav att hålla så mycket inom mig. Och i och med att jag inte riktigt har någon som förstår mig (ni vet hur jag alltid snackade förutom om att jag var som en pusselbit som hamnat i fel kartong), så är bloggen ett utmärkt sätt att skriva av mig på.
Jag har dock börjat få mer läsare än planerat. Även om det inte är så många så är det ändå ca 30 - 50 mer läsare om dagen än vad jag vill ha. Men jag tänker inte sätta lösenord eller byta blogg. För känner ni att ni får ut något av denna bloggen så läs på. Men om ni tycker att det är alldelles för mycket ledsna miner så läs gärna inte detta. För det är mina innersta känslor. Eller ja.. inte hundra procent. Jag har ju en lösenordsskyddad blogg som inte en ända människa förutom jag har tillgång till. Och där skriver jag mina absolut djupaste tankar. Saker som inte riktigt ni skulle förstå. Jag skulle nog ansets som en utomjordning om jag skrev det här.. haha!
Hoppas ni får ut något av det i alla fall. Loveu, puss!
Postat av: Tammy
Jag har liksom fastnat för din blogg för dina texter! Nt hittat ngn blogg med så många känslor och uppen. Jag kan faktiskt förstå dig ibland. :)
Trackback
