The typical Felicia
Okej... The typical jag (som många nog känner igen sig i) är något jag kämpar med dagligen. Något jag vill förbättra så mycket. Det är när man tänker på en viss person som man inte träffat på länge, så vill man skriva till människan. Men man tänker: "Nej, men jag ska bara göra det här först, sen skriver jag!" Eller "Jag måste skriva till honom/henne." Men sen råkar det liksom inte bli av. Det är så jobbigt. För gäller det viktiga saker så är det försent tillslut. Jag har fått denna rakt upp i huvudet: "skulle du tagit tag i detta tidigare så hade det varit okej, men du väntade så länge så det kommer ta längre tid att smälta.". Ah, men tack typ...
Nej, en hade en fantastisk kväll med min älskade vän idag. min fina Linn som jag inte träffat sen 1938 eller något sånt. Det blev biomys och mc-häng för hela slanten. Klassiker, massa prat, galenheter och framförallt skratt. Den tjejen kan verkligen få mig på bättre humör. Älskar henne så mycket!
Nu ska jag sova som en stock. Ni vet... Gymmet kallar!