Okej, jag har kommit till den punkt då jag kan ärligt talat säga att jag känner mig själv. Jag vet verkligen vem jag är. Hur? Jo, för jag vet om mina brister. Inte mina yttre brister, utan mina inre. Mina dåliga sidor. Som till exempel, så har jag superlätt att tröttna på människor. Jag kan lätt bli bitchig när jag är irriterad och någon säger något helt ologiskt i mina öron. Jag har faktiskt väldigt ofta fel, även om jag verkligen inte tycker om att ha fel. Men vet ni vad? Detta är saker som jag jobbar på varje dag. Som till exempel nu så tycker jag att det är fett modigt av mig att faktiskt erkänna allt detta här och nu. Offentligt på min blogg.

 

En av de sakerna jag är hundra procent säker på om mig själv är att jag behöver bekreftelse, som vilken annan människa som helst. Jag menar, finns det någon annan anledning till att man har instagram liksom? Jag menar, hade man inte kunnat få followers eller likes så hade nog ingen tyckt instagram var värt sin tid. Men mitt behov av bekreftelse ligger inte i störstadelen på likes. Nej, jag är en sån människa som mår allra bäst när jag får uppmärksamhet av killar. Och just nu... nada. 

 

Fick en fråga för några månader sen här på bloggen om jag hade någon kille på g. Jag ville inte svara på den frågan eftersom att jag skämdes så hårt över att jag faktiskt inte hade någon. Det sjukaste dock, är att jag inte har haft någon på ca ett halvår. Och det där är sjukt för att vara mig. Tro mig, senaste personen jag berättade detta för tappade hakan. Men vet ni vad? Jag har bestämt mig.

 

Det känns som att han är påväg. Allting bara känns så självklart. Det känns som att jag behöver denna enormt långa pausen för att faktiskt uppskatta det jag har när jag väl har honom. Innan så nöjde jag mig med vilket manligt testosteron som helst. Men nu ska det kännas rätt från hjärtat, och inte från hjärnan. Därför, mina damer och herrar så kommer jag vara forever alone tills mr. right fyller mitt hjärta av liv vid första ögonkastet. Det är helt enkelt inte meningen att jag ska hitta honom nu. Men när det väl är meningen, så kommer det vara den bästa tiden i mitt liv.

 

Och då lovar jag er, att jag ska behandla honom med så mycket kärlek. Ta vara på den han är, och få ut det bästa, och sämsta, ur honom. Bli hans bästa vän, men också hans flickvän. Men inte nu... sen. När det är rätt tidpunkt.